Ja. Här sitter jag. Känner igen alla tecken. Hjärtat slår lite snabbare. Knuten i magen som ibland gör sig mer påmind än annars. Andningen som är kort och snabb. Aptiten har försvunnit. Sömnen är orolig.Någon skulle säkert förknippa dessa saker med trevligheter som en nyfunnen kärlek eller någonting man länge sett fram emot, så som julafton (ja, vad vet jag, finns säkert dem som reagerar så då).Men för mig handlar det om ett tillstånd som infinner sig ett par dagar innan dead-line. Jag vet inte vad det handlar om, varför jag hela tiden envisas med att vänta så här in i det sista innan jag tar itu med saker och ting. Men jag gör så - och har alltid gjort så.Med allt.

 

Josefine

10 maj 2006 08:37

Fan, vi är rätt lika du o jag. Väntar alltid tills det brinner i knutarna (o ibland ännu lite längre).. Sedan sitter man där med panik, ångest o ont i magen! Skit!

http://blogg.passagen.se/tallemaja

 

jeNk

10 maj 2006 16:58

Borde starta ett sällskap för sånna som oss... :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läste igenom mina tidigare inlägg. En något dyster framtoning, må jag säga. Och verkar det inte som att jag är sjuk var och varannan dag?   Eller beror det på att jag bara skriver när jag är dyster? Eller sjuk?   Nåväl. Var på världens bästa musikfes...

Precis ätit frukost efter en lång promenad i skogen med sambo och spontanviltspårande hund. Känns skönt, men jag har en konstig trötthet i kroppen. Brukar alltid raskt piggna till när jag kommer ut i skogen, men idag var det otroligt segt. Kan kanske...

Jag fixade det! Teorin. Jag. Första försöket. 62 av 65. Vågade knappt titta på dataskärmen när jag hade tryckt på "Avsluta prov"-knappen. Efter några sekunder stod det där. Att jag var godkänd. Började genast läsa noga noga noga. För att inte missta ...

Ja. Så sitter man här. Till tonerna av Arbetsförmedlingens kö-röst i högtalartelefonen: "Du har plats...femtioett i kön." Inte arbetslös. Bara blivit avaktualiserad. Tre månader för sent. Shit. Allt ska man dubbelkolla! (oj. Plats fyrtiotvå. I kön...

varit borta en tid. Av olika anledningar. Kanske borta till viss del även nu, men även om det inte märks så tänker jag mycket mycket mycket på alla runt omkring mig. ...