Läste igenom mina tidigare inlägg. En något dyster framtoning, må jag säga. Och verkar det inte som att jag är sjuk var och varannan dag?

Eller beror det på att jag bara skriver när jag är dyster? Eller sjuk?

Nåväl. Var på världens bästa musikfest med en god vän häromhelgen. Hotellweekend och Way Out West. Så bra det var! En god blandning av bra OCH intressant musik och nöjda glada människor. "Mogna musikälskare" eller vad de (vi?) kallas... ja, sådana där som vill ha riktiga vattenklosetter...  Haha!  :-)

Ser verkligen fram emot att få se vad Göteborg bjuder på nästa sommar!

Precis ätit frukost efter en lång promenad i skogen med sambo och spontanviltspårande hund. Känns skönt, men jag har en konstig trötthet i kroppen. Brukar alltid raskt piggna till när jag kommer ut i skogen, men idag var det otroligt segt. Kan kanske ha att göra med mina feberkänningar de två senaste dagarna. Får väl se om det bryter ut något lagom till imorgon kväll när jag ska vara representabel partner på en bröllops/födelsedagsfest. Ska på en konsert med Weeping Willows ikväll. Har inte lyssnat så aktivt på dem tidigare och kanske gör jag inte det efter ikväll heller. Får väl se om de lyckas erövra mig. ;-)Så blev det ju lite när jag såg och lyssnade på Sophie Zelmani förra helgen. Vackert som tusan! Både bild- och ljudmässigt.Ska nu göra mig i ordning för att åka till stan. Försöka hitta något fint att klä mig i. Tycker att det är en pina, men måste. Känner inte att jag kan komma helt svartklädd på festen ikväll.Nog om min långfredagsmorgon.

Jag fixade det! Teorin. Jag. Första försöket. 62 av 65. Vågade knappt titta på dataskärmen när jag hade tryckt på "Avsluta prov"-knappen. Efter några sekunder stod det där. Att jag var godkänd. Började genast läsa noga noga noga. För att inte missta mig.Men det var så som det stod. Jag hade fixat det. Galant.Tar ett steg i taget på stegen för att visa mig själv att jag kan. Har ett svajigt självförtroende. Och en självkänsla som inte är vad den bör vara. Ett sätt att bevisa för mig själv sådant som andra redan vet är att jag fixar sådant här. Körkort fanns inte ens i min fantasi att jag skulle fixa och här sitter jag nu med ett halvt i min hand. Har även fått hem mitt examensbevis i veckan. Är socionom. På pappret också. Minsann. :)Skiv- och konserttips: Ane Brun "Live in Scandinavia".

Ja. Så sitter man här. Till tonerna av Arbetsförmedlingens kö-röst i högtalartelefonen: "Du har plats...femtioett i kön."Inte arbetslös. Bara blivit avaktualiserad. Tre månader för sent. Shit. Allt ska man dubbelkolla! (oj. Plats fyrtiotvå. I kön.)Annars då. Jobbar på som familjehemssekreterare. Svårt jobb. Svårt som fan. Ärligt talat. Svårare att hålla det ifrån sig när det rör barn. Får väl se hur länge jag håller.... (plats trettiotre)Och körkortet? Jodå. Less på att alla frågar bara. Försöker att hålla det ifrån mig. Stressen. Men har kört motorväg och landsväg. Måste ju ha kommit en bit då. :-) (plats tjugo i kön)Försöker väl tömma hjärnan så gott det går när jag kommer hem på dagarna. P har köpt en DS Lite. Så. Lite lättare är det väl nu att fördriva tiden...lite för lätt kanske t o m... :-) (oj! Kom fram!)Ja. Nu har jag avaktualiserat mig. Igen. Från rätt datum. Igen. Så. Då har jag fixat det jag ska fixa. Och batteriet i DS´en laddar fortfarande....Kanske ska ta och plugga lite teori då. Och vila. Hemma från allt idag ju.

varit borta en tid. Av olika anledningar. Kanske borta till viss del även nu, men även om det inte märks så tänker jag mycket mycket mycket på alla runt omkring mig.

De senaste veckorna har jag längtat tillbaka till Östersund och Jämtland. Jag bodde ändå där ett antal år så det vore ju konstigt om jag inte längtade tillbaka. Något inuti mig känns som en saknad varje gång jag ser eller hör något i media från Jämtland. Nu har det ju mest varit på programmet "Veterinärerna" där man får möta diverse mer eller mindre folkskygga jämtländska bönder, men ändå... Och igår fick jag se Frösölägden på Tv. *värk*Det är väl bara så att jag får bege mig dit snart, innan hösten är förbi. Det är inte mycket som går upp mot höstluften i Jämtland. Vissa dagar är alla färger så klara att det nästan gör ont i ögonen...Kan inte fatta att jag känner så här, jag som aldrig riktigt har känt mig rotad någonstans.Och så bor jag här.I Gävle.

Och vad har jag gjort med min ärligt förtjänade karensdag då? Ja-a....inte så värst mycket alls. Knappt ens vilat. Har bara gått omkring i lägenheten som en osalig ande och tyckt synd om mig själv. Spelat en del Sims också. Men inte ens det var roligt...mest plågsamt att hålla rätt på dem där små gubbarna...Nu väntar en promenad runt i kvarteret med Ringo och sen lite valnötsglass. Något inspelat på videon kanske. tråk.

Kan inte slappna av. Klarar inte att sluta tänka på jobb...Är så trött och så fort jag stänger ögonen snurrar tankarna och bilderna från jobbet runt i huvudet. Kan tänka mig att det kommer att vara så här ett tag, men bättre känns det inte för att jag är medveten om det.Kan ibland önska mig en mindre medvetenhetsgrad. Att jag inte tog in allt i beräkningen. Att jag inte var så inkännande och analyserande. Att jag bara var. Det är väl det jag måste träna på. Men hur många människor går omkring och är medvetna om vad de måste bli bättre på? Varför måste jag vara en av dem som är det?Behöver kanske ta en tur till Öland och Alvaret. En stund där ute kan få mig att släppa allt. Åtminstone för ett litet litet ögonblick. ...har också en liten känsla av att jag möjligen tar mig själv på för stort allvar...